Brev till mitt barn

Mitt barn skrev en fråga till mig om krig och USA och världspolitiken och hur man ska veta vad som är rätt och fel och gott och ont och ISIS och politiken igen och hövvaligen - världen är ju en enda röra och soppa och snart är grodan kokt och vem kan man egentligen lita på - till syvende och sist?

Jag upptäckte när jag läste igenom det att jag visst gillar det där sista uttrycket. Så här kommer mitt svar till mitt undrande barn, till syvende och sist:

"Till syvende och sist är livet en djungel.

Vem i hela världen ska/kan man egentligen lita på?

Till syvende och sist handlar det hela om vem man väljer att lita på och sätta sin förhoppning till. Då duger varken skolan, politikerna, föräldrarna eller den man är kär i. Då duger bara Skaparen av himmel och jord. Vem Skaparen nu är...

Konstnär: YEHOVAH; Abrahams, Isaks och Jakobs Gud

Foto: Åsa Eriksson

 

Många tänker aldrig på döden, annat än som om den inte gäller dem själva, som något som bara händer på film...

Men eftersom vi alla kommer att dö är livets mening och mål världens viktigaste frågor.

För mig är svaret självklart, eftersom jag vet att jag inte kan lita på mig själv (= både begränsad hjärna och gravt begränsad kärlek - egoist rentav ju)

Den enda person jag känner till som faktiskt har levt ett helt igenom oegennyttigt liv är Jesus/Yeshua. Många andra har också levt för andra och gjort många goda saker - men Jesus/Yeshua gjorde dessutom även anspråk på att vara VÄGEN, SANNINGEN och LIVET! Oerhörda påståenden, som förpassar Honom till EN av två möjliga kategorier: antingen kategorin "GALNING" eller kategorin "GUD". Hans uppståndelse gör dock anspråken högst trovärdiga!

Jag väljer (varje dag) att tro på Hans anspråk och att böja min egen åsikt/vilja/tyckande under Hans sanning och märker att jag (visserligen inte alltid svävar på små lyckomoln, men) ändå hittar en källåder med otroligt friskt vatten i Honom. Varje dag, om jag vill...

Den ger mitt "inre öga ljus" (som Bibeln säger).

Detta betyder inte att jag varken kan, vet eller förstår allting, men det betyder att mitt liv har en riktning som jag mer och mer har kommit att tycka är oerhört spännande. Den är verkligen, både livets GULDKANT och dess innersta KÄRNA. Jag är så glad ska du veta över att din pappa och jag delar denna grundtro - trots alla våra övriga olikheter ;)

Nu tillbaka till dina funderingar om krig.

Bibeln talar om att det ska komma en tid över världen som mest av allt liknar Förintelsen under andra Världskriget, när de som tillhör Israels Gud ska gömma sig under stenar och bakom träd, medan alla som hittar dem kommer att tro att de gör en gudstjänst när de dödar dem. Jag kan inte precis uppbåda någon lyckokänsla över dessa framtidsutsikter (även om det också ska finnas en "räddad skara" som man ju givetvis kan hoppas få tillhöra) men alternativet - att vara en av dem som letar upp och dödar andra människor i tron att man gör gudstjänst med det, är så långt ifrån det jag vill tro på och leva för, som man bara kan komma. Därför är jag hellre på "The Mockingbird-sidan" som blir nedgjorda till näst siste man. Shadrak, Meshak och Abed-Nego är alltså mina kompisar! Jag hoppas vara värdig att stå med dem en dag. Jag vill inte, men jag vill vara beredd om det behövs, om du förstår mig rätt.

Dessutom sa Jesus/Yeshua <3: "Den som tror på Mig ska leva om han än dör". Att få hålla fast vid en Gud som har gett sitt eget liv för mig, som har övervunnit döden så att jag får leva med Honom i evighet - det kallar jag riktiga, äkta och goda framtidsutsikter. Allt annat är som Predikaren säger: "bara ett jagande efter vind".

Därför kan jag fokusera på att klamra mig fast vid Honom, på Hans sätt, under Hans villkor, för allt vad tygen håller. Sedan må USA, FN, Katolska Kyrkan, Islam, Jesuiter, Frimurare, ISIS, Påven, Kommunisterna och alla världens andra religiösa djävlar rasa, föra krig och liksom satan själv: stjäla, slakta och förgöra, så mycket de vill. Jag måste inte ens förstå allt de håller på med, även om det är viktigt att hålla ögonen öppna och se på Bibelkartan vart vi är, vad som är på gång och hur man bör agera, men jag behöver faktiskt inte själv ha kontrollen. Den har Yeshua.

Och det var kanske det jag ville komma fram till. Världspolitiken i all ära(?) men det är min egen personliga vandring med och lydnad till Honom som har älskat mig, som måste och FÅR vara mitt primära fokus (tack och lov). Då kan jag vara trygg på riktigt även om/när jag faktiskt dör. Döden är den siste fienden som ska utrotas står det i Bibeln, så till syvende och sist kommer ALLA att leva igen - och då få leva med sina handlingar och sin inre person. Jag hoppas vid YEHOVAH att jag har blivit tillräckligt lik Honom som älskat mig vid det laget (helt förvandlad med andra ord ;)) så att jag står ut med att leva med mig själv när den tiden kommer. Man får ju faktiskt inte vara ifred för sig själv ens på toaletten... ;)"

"Yeshua, tänk på mig när du kommer i Ditt rike!" Till syvende och sist. Amen

8 jun 2016