För Din Kärleks Skull

Nu har jag lagt ut min första sång. Inte den första jag skrivit, men den första jag lyckats spela in på Gittans (min basists) diktafon och konvertera till MP3-format samt lägga in på denna eminenta hemsida.  Ett av teknikens många kluriga under ;) Därför susar ljudet, och jag har inte precis lagt mig vinn om att varken sjunga eller spela perfekt. Men det gör mig lite glad - perfektionism är en så stor stötesten att många go'a sånger aldrig kommer ut, vilket är en förlust. Känslan eller inlevelsen, hur man nu vill uttrycka det - är viktigare än perfektionen!

I lovsång, som ju ALDRIG är en uppvisning för människor, är faktiskt inte ens inlevelsen eller känslan viktigast, utan vår andes kommunikation med YHVH'S Helige Ande avgör om det är lovsång eller något annat. Min make är - inte tondöv - men taktdöv. Ändå älskar jag att höra honom sjunga lovsång av hela sitt hjärta. Öronen lider kanske en smula i vissa lägen, men anden dansar av glädje och det är det primära :D

"För Din Kärleks Skull" kom till mig sommaren 2013 när vi var i Byske och semestrade. Det var en regnig och ganska mulen vecka, så hela familjen tillbringade mycket tid med att bara läsa gamla böcker vi hittade i bokhyllan i frikyrkans lilla lägenhet där vi huserade. Vi och våra vänner skulle ansvara för söndagens gudstjänst innan vi for hem igen, men eftersom vädret var så uselt kändes allt ganska tungt, så det var tur att den här sången kom, för annars hade jag nog inte fattat att min underbaraste YHVH hade ett syfte med att vi var där och skulle bidra vid gudstjänsten.

Jag tror att sången blev till för att någon speciell person behövde höra den denna söndag, men jag vet inte till vem den var - än. Vissa saker får vi svar på först i evigheten. I mig har i alla fall sången levt kvar länge efteråt.

Det viktigaste för mig med den här sången är "Väldig Gud, evig Fader, Fridsfurste" som var det bibelord som befriade mig när jag hade lyssnat färdigt på debatten mellan Stefan Gustavsson och Ketriel Blad och ärligt talat kände mig helt förvirrad, då jag tyckte att båda talarna var briljanta :/ Det enda som irriterade mig var att kvällen efteråt faktiskt avslutades med gemensam bön, efter att parterna i slutet kommit överens om att man inte trodde på samme gud. I konsekvensens namn hade man kanske kunnat komma på ett ärligare sätt att avsluta kvällen på; som vänner, men alltså inte som trossyskon. (Jag kan ha fel, det har jag ofta, men det kändes konstigt.)

Jag kände mig alltså för första gången i mitt liv förvirrad angående Jesu gudomlighet. "ÄR du GUD eller bör jag förstå Dig på något annat sätt?" bad jag. Då löste detta bibelord från Jesaja hela frågan åt mig underbart tydligt:

Ty ett barn blir oss fött, en Son blir oss given. På Hans axlar vilar herradömet, och Hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

                                                                                    Jesaja 9:6

Därför kändes det viktigt att skriva en sång där jag kunde sjunga ut denna sanning, ofta och regelbundet. Sjung gärna med :)

Kram Åsa

6 jan 2015